fiveeight

Så, framme i Byron Bay, mitt sista stopp innan det blir hemfärd. Kom hit kring 11.00 igår, lämnade mitt bagage på hostlet och tog sedan en promenad upp mot fyrtornet och Australiens östligaste punkt (på fastlandet) Fin utsikt, men vädret var inte det bästa (har för första gången på länge upplevt regn. Konstig uppfinning....

Kom tillbaka till hostlet kring 14.00 och träffade mina rumskamrater, två tjejer från Liechtenstein, ett land så litet att jag typ träffat en tredjedel av befolkningen nu när jag träffat dem två. De hade just lagat lunch och undrade ifall jag ville äta med dem. Jag vet inte vad det är hos mig som gör att folk vill bjuda mig på mat hela tiden. Kanske ser jag hungrig ut? Jag är då inte undernärd...

På kvällen var det pubcrawl med vandrarhemsfolket. Var inte så peppad på pucrawl, men att träffa folk är alltid trevligt. Dessutom ville jag gå hem tidigt, eftersom jag hade planer för idag, så jag hängde med till de första två pubarna.

Klev upp 05.30 imorse och konstaterade till min besvikelse att köket var låst till klockan 07.00. Ingen frukost för mig.

Blev upplockad av australia skydive strax efter 06.99 och åkte iväg till deras område just utanför byn. Säkerhetsgenomgång, utprovning av selar och kläder och sedan var det dags. Jag var inte det minsta nevös, vilket nästan är lite dåligt när man ska kasta sig ut från ett flygplan på 14 000 fots höjd. Flygplanet var bland de mindre jag sett, och vi var 5 stycken + 5 instruktörer + 2 kameramän som trängde ihop oss innan vi åkte iväg.

Jag satt längst in i planet så jag var den sista att hoppa. Såg en efter en de andra kasta sig ut (med kasta sig ut menar jag sätta sig på kanten av planet och ramla ut.) innan det var min tur. Hann knappt titta ned innan jag var ute. 60 sekunders frifall, och man faller i cirka 200 km/h. Helt obeskrivlig känsla, att bara titta ned mot marken och falla fritt. När fallskärmen vecklades ut kändes det som att jag tvärstannade i luften, man liksom rycktes uppåt (men det gjorde inte ont eller kändes obkevämt.) Seglade sakta ned mot marken, tog en del svängar med fallskärmen.

Allt som allt, grymt ballt! Bilderna kommer senare.

Resan från Airlie Beach till Hervey Bay var tyvärr allt annat än njutbar. Busschauffören envisades med att ha luftkonditioneringen på 29 grader... Lite för varmt för mitt tycke, där jag satt i jeans... Resten av bussen tyckte också att det var riktigt varmt men trots att både jag + en till tjej var fram till chauffören och bad honom sänka temperaturen. Så när jag kom fram till Hevey Bay var jag långt ifrån utvilad. Försökte sova en timme på hostlet (som var snälla och lät mig checka in direkt när jag kom hit klockan 08.00..) men misslyckades. Gick ned på stranden, läste lite i min bok och bara chillade. På eftermiddagen hyrde jag en cykel (30 pix, lätt värt) och cyklade runt litegrann. Hittade en pir där det var en hel del fiskare. Nyfiken som jag är började jag prata med en kille om fisketekniker, vilka fiskar man kan fånga osv. Han var riktigt peppad på att berätta, och nu vet jag en hel del om fiskar! Han skulle grilla sin fångst med några kompisar och bjöd mig att delta, men tyvärr skulle de vara på en strand en bit bort och jag kände inte för att krångla mig dit, så ingen fisk för mig.

Idag har jag varit på Fraser Island, kanske en av de finare ställena jag varit på. Världens största sandö, 12 mil x … 2.5 mil eller vad det nu var. Inga vägar är asfalterade, det är bara sand överallt, så det krävs fyrhjulsdrivna fordon för att ta sig fram. Motorvägen går på stranden, längst med vattnet.

Promenerade omkring litegrann i regnskogen och tittade på diverse träd innan vi rullade vidare mot stranden och Eli Creek där vi promenerade i creeken. Kristallklart vatten. Åkte vidare till ett ställe med flerfärgad sand i olika lager. På vägen tillbaka fick vi se valar i havet (även om vi inte såg själva valarna, bara vattnet de sprutade) och... en dingo! Det enda australienska djur jag verkligen ville se (och inte hade sett innan...)

Dagen avslutades vid Lake McKenzie, där jag var en av de få som badade. Vattnet har ett pH på 4.5, vilket tydligen ska vara bra för håret. Vet inte om det gjorde några underverk för mitt rufs till hår, men det var sannerligen uppfriskande.

Kl 01.25 inatt rullar jag vidare från Hervey Bay mot Byron Bay, sista stoppet på min resa. Snart är jag hemma igen!

Cairns
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150205563186367.310100.717246366&l=ac65bda63c

Whitsunday
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150205567991367.310102.717246366&l=939bf7bdc1

Fraser Island
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150205573766367.310106.717246366&l=1d3d16214f

Oh, segla runt Whitsunday Island – vilken upplevelse!

Bussresan hit till Airlie Beach gick oerhört smärtfritt, jag sov större delen av den 11 timmar långa resan. Sätena är faktiskt bekvämare än man kan tro, sitter man bara upprätt har jag inga större problem med ryggvärk. Känns lovande inför den uppkommande 12.5 timmar långa resan till Harvey Bay.

Men tillbaka till seglingen. Ett glatt gäng på 15 personer (+ 3 crew) möttes vid Airlie Beach hamn. Första dagen seglade vi (seglade och seglade. Det var nästintill vindstilla så det blev inte så mycket segling) inte särskilt långt, bara ett par timmar innan vi lade ankare vid Whitehaven beach. Stannade på båten, njöt av det fina vädret och avnjöt en riktigt god grillmiddag.

Morgonen därpå klev vi upp i ottan (6.30) och drog på oss våra sting suits (Box jellyfish är dåliga grejer....) och hängde på whitehaven beach ett par timmar. Kritvit sand så fin att det piper om den när man går på den. Helt galet vackert!

Seglade (återigen, motor...) vidare till den första av två snorklingsplatserna. Visst var det fint, men när man kommer direkt från Cairns så är vattnet ganska grumligt här i Airlie... Och fiskarna mindre coola. Men det var ändå riktigt fint.

Som vanligt är kvällarna riktigt trevliga när man är på tur, speciellt när man tillbringat lite tid tillsammans så att man känner varandra. Var ett riktigt bra gäng, och det känns tråkigt att behöva skiljas åt när man haft det så bra...

Känns som att jag skulle kunna beskriva vyerna i all evighet, men ni vänta. Bilder kommer när jag har bättre internet – kasst internet här på Mcdonalds. (men gratis!)

Saker och ting går min väg – det gillar jag!

Ringde dykfirman härommdagen och lyckades få plats på båten. Yes! Stora barriärrevet!

Så började äventyret. Mötte upp dem på kontoret och åkte ut till båten. Sex stycken peppade dykare/snorklare (ovanligt få) åkte iväg mot Kangaroo Explorer, vår övernattningsbåt. När vi kom ut på havet började jag oroa mig för att jag skulle bli sjösjuk, men det gick bra (titta på horisonten, den rör sig inte...) för de var minsann stora vågor och en hyfsat liten båt.

Kangaroo Explorer visade sig vara betydligt rymligare än jag hade väntat mig! Fick dela hytt med en tjej som åkt ut tillsammans med mig, och bättre hyttkamrat kan man knappast önska sig. Susanne var redan på båten, så vi tog en första snorkling tillsammans innan hon var tvungen att åka tillbaka till Cairns.

Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. Det finns liksom ingen möjlighet att ens försöka beskriva hur grymt bra det var. Som att simma runt i ett gigantiskt akvarium. Bara korallerna var fantastiskt färgglada och i alla möjliga former. Vissa var hårda, vissa mjuka och.. Jag kan inte beskriva det. Helt galet.

På eftermiddagen gjorde jag ett introduktionsdyk, det vill säga, man dyker med en instruktör som håller koll på en. Ett kort genomgång på båten, sedan var det dags att få på sig utrustningen. Och det kan ta sin lilla tid, men snart var vi redo.

Jag är väl sällan den som panikar eller stressar upp mig, men det är lite konstigt att andas under vattnet. Vi dök ned bara ett par meter och chillade, gjorde en del tester och kollade att alla var okej (vi var tre st + instruktör) Min puls var ganska hög, och det är svårt att andas häftigt när man andas ur en tub... Men jag lugnade ned mig så småningom, det enda som störde mig var trycksskillnadens effekt på mina öron.

Men alltså. Sjukt ballt. Sjukt sjukt ballt! Även om det känns som att jag missade en massa av revet eftersom jag var upptagen med att hålla koll på andning osv, men en hel del coola saker fick vi se.
Dök som mest ned till 14,8 meter.

Frågade instruktören efteråt vad de gör ifall någon panikar – man kan ju inte bara åka rakt upp till ytan. Det händer tydligen hyfsat ofta att de får hålla fast folk och hindra dem från att simma rakt upp. Lyckligtvis klarade vi oss utan några sådana missöden.

De hade en filmograf på båten som filmade vårt introdyk och klippte ihop det till en 20 minuter lång film. Filmen blev ganska bra, men jag tyckte att de 75 $ som han ville ha för den var lite väl dyrt (typ 500 pix). Jag ska tänka på det...

Så, helt klart väldigt nöjd med resan. Bra snorkling, trevligt folk och mat som helt klart var över förväntan. :)

Så nu är jag tillbaka i Cairns. Har bokat alt för uppkommande veckorna, så här kommer för folk som vill hålla koll på var jag är (mor och far)

Imorgon lördag åker jag på dagstripp till Kuranda, regnskogen som finns här i krokarna. Man åker järnväg ena vägen och andra vägen är det linbana som går bara ett par meter ovanför trädtopparna. Blir ballt dethär.

00.25 söndag 19/6 morgon åker jag buss från Cairns till Airlie Beach (framme 11.10. Tur att det är kul att åka buss...). Tillbringar ett par timmar där innan jag hoppar på segelbåten som jag ska segla runt Whitsunday Islands. (2 dagar, 2 nätter)

21/6 k 18.55 åker jag från Airlie Beach till Harvey Bay (ytterligare en mysig bussresa, denna gång framme 07.40 22/6) Får en dag när jag bara chillar.

23 Juni åker jag till Fraser Island på dagstur, och åker 24/6 01.25 från Harvey Bay till Byron Bay via Brisbane. Framme 11.00 i Byron, chillar där i två dagar innan jag den 26/6 kl 20.05 kliver på bussen igen till Sydney. Frame 09.30, åker från Sydney 20.15 hem till Sveriget.

Kan konstatera att det blir en hel del bussresande och ganska lite sömn... Har dock lyckats sova väldigt bra på bussarna senaste gångerna och är man bara riktigt trött så. :)

Vi hörs!

Anna

.

Äntligen framme i Cairns! Känns väldigt skönt att vara här, även om den här förseningen har ställt till en hel del bekymmer.

Först av allt så har jag förlorat två dagar, i en redan väldigt tight resplan. Detta gör att den stress jag kände tidigare blir så mycket värre. Måste helt enkelt kapa någonstans, frågan är bara var. Min resplan är ju till att börja med väldigt oklar, men på ett sätt är det kanske bra att jag inte hade bokat särskilt mycket, då hade ju förseningen förstört ännu mer.

Har inte riktigt hundra procent koll på allt jag vill göra och allt jag vill se. Känns som att man skulle behöva typ två år för att hinna se allt här på östkusten. Jag har 13 dagar. Det är ingenting. Funderar på att gå till t.ex. Peter Pans, en resebyrå och be dem boka allt åt mig. Vet inte hur mycket dyrare det blir, men med tanke på att internet är ganska dyrt, och att jag har ganska dålig koll, så är det just nu ett väldigt lockande alternativ.

Det enda jag hade bokat här i Cairns var en snorklings/dyktur på stora barriärrevet. Så fort jag fick veta att mitt plan från Melbourne var inställt ringde jag turbolaget och fick prata med nattjouren som inte kunde ge mig några klara besked om hur det blir med avbokning, men att hon skulle lämna en notering om att jag ringt så fort jag fått vetskap om min försening. (om man avbokar inom 24 h så får man tillbaka 0 % av turavgiften, som ligger på ca 1500 kr...) Morgonen därpå ringde jag till kontoret och fick prata med en mycket trevlig Rick som var chill och sa ”förstår att det krånglar till det, men om vi gör som så att vi sätter din resa i limbo. Bokningen finns kvar, men på ett obestämt datum. Då förlorar du inga pengar, utan du hör bara av dig till oss när du kommer till Cairns så bokar vi ett nytt datum”.

Så när jag ringde idag visade det sig att de var fullbokade till måndag. Vet inte alls vad som hänt, men huxflux blev de fullbokade typ alla dagar. Kvällsjouren som jag pratade med ikväll gav mig rådet att ringa till kontoret klockan 06.00 imorgon och se om de fått några avbokningar för morgondagens trip. Om de har fått in avbokningar har jag en timme på mig att packa ihop mina saker, checka ut och ta mig till deras kontor. Tur att man är effektiv om det behövs.

Men nu över till de bra sakerna: Jag är i Cairns! Även om det varit en lång, krånglig, kostsam och tålamodsprövande resa så är jag här! Hurra! Och det är varmt i Cairns! När jag checkade in på mitt vandrarhem så skulle jag ha en bädd i en sovsal, men jag blev uppbumpad till ett singelrum utan extra kostnad. Skönt att kunna sprida ut sina saker över hela rummet, men det är lättare att känna sig ensam i ett singelrum. Är ju visserligen bara för en natt, och jag hoppas verkligen på turen imorgon!

Tills vi hörs igen.

Anna

Vilken pärs. Vet inte var jag ska börja detta blogginlägg men det känns mer peppande att börja med det bra som hänt senaste dagarna.

Så, sista veckan i Adelaide.... I onsdags gick vi på jazzbar med ett liveband som spelade. De var inte lika bra som bandet vi såg förra veckan, men helt klart duktiga. Det swingdansades på stället, något jag aldrig gjort, så tyvärr var jag för feg (precis, jag... för feg. Det var lite av en nyhet, även för mig) för att dansa. Ångrar det såklart i efterhand.

I torsdags var det dags för mitt avskedskalas. Det är alltid tråkigt att säga farväl till människor, så temat för mitt kalas var ”it's not goodbye it's I'll see you later.” Cirka 25 dök upp, och det var en väldigt trevlig kväll med lekar och annat ståhej. När det var dags för utgång gick vi åt lite olika håll. Jag, Lucas och Taylor beslutade oss för att göra något vi pratat om en längre tid: Klättra upp på taket på Adelaide Festival Centre. Det är väl tveksamt om det är helt lagligt att göra det, men göra det skulle vi. Sagt och gjort, en stund senare var vi uppe på taket. Utsikten var fantastisk, och det var även ett väldigt bra sett att tillbringa sista kvällen med Taylor. Grät självklart när jag skulle säga hejdå till honom.

Fredag kväll gick jag och mina flatmates ut för en sista middag tillsammans. Tapas på Casablabla, en av mina favoritrestauranger i Adelaide. Lauren och Shelby gick ut på kvällen, men jag kände mig trött och opeppad, dessutom hade jag planer för morgondagen.

Lördag, min sista dag i Adelaide tillbringade jag med Lucas. Gick till East Terrace Continential för frukost och jag kan konstatera att det var en av de bättre frukostarna jag ätit. Åkte till Cleland Wildlife Park, något vi pratat om att göra sedan i början på April men sen har det aldrig blivit av. Fick se en hel del coola djur, som kängurus, emuer, wombats, tasmanian devils, men mina favoriter är helt klart swamp wallabies. Lagade pizza hemma hos Lucas och inledde sedan det som från och med nu kommer att vara känt som världens bästa two man party. Istället för att vara ledsna över att vi skulle skiljas åt bestämde vi oss för att försöka vara glada istället, så vi spelade happy music och improviserade ett dansgolv på vardagsrummet. Det låter fruktansvärt töntigt, och det är det säkert också, men jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa min sista dag i Adelaide.

Idag har jag bara packat (påbörjade och avslutade mitt packande idag... Det tar förvånansvärt kort tid att packa ihop fyra månader av ens liv. Kan konstatera att min resväska är riktigt full, men har bara 21.7 kilo i den. Flygen till Carins hade jag 23 respektive 25 kilo bagagevikt tillåten, men flyget hem till Sverige den 27e har jag bara 20 kilo, men det ska nog gå ändå. Har en del saker jag kan dumpa (schampoflaskor och handduk) så jag ska nog komma ned till nästan 20. Eventuellt får jag betala en del extra, men det borde inte bli mer än något kilo max. Mitt carry on luggage består till största delen av skor, om jag ska vara ärligt. Tror det är typ 8 par skor i den ryggsäcken... ;)

När jag sa hejdå till Lauren och Shelby så började de gråta, vilket självklart resulterade i att även jag började gråta Även om de inte är mina närmsta vänner här så blir man ändå väldigt tight av att bo ihop, och jag insåg idag att jag bryr mig väldigt mycket om dem, även om vi är olika på många sätt.

Lucas följde mig till flygplatsen och jag var beredd på att gråta, men det var som att jag inte förstod att jag skulle åka därifrån och inte träffa mina vänner mer.

Så till det stora problemet just nu. Jag är i Melbourne, på flygplatsen. Vulkanutbrottet i Chile har resulterat i ett askmoln över Australien, så alla flyg är inställda för resten av kvällen. Mitt plan var det sista som lämnade Adelaide, oturligt nog. Hade varit så mycket bättre att vara kvar i Adelaide istället för att vara fast här i Melbourne.

Vad gör man när man inte kan ringa sina föräldrar och gråta? Man ringer sin kanadensiska hjälte och han fixar och styr upp. Han bokade in mig på ett flyg imorgon bitti klockan 06.00. Är ytterst tveksamt om det planet kommer att kunna lyfta (tänker på utbrottet på Island i fjol som varade i typ två veckor...) men det kändes ändå skönt.

Sov väldigt lite igår kväll (tror jag kom isäng vid klockan 03.30 och vaknade kl 07.00 för att packa. Blandningen av utmattning och känslan av hjälplöshet gör allt känns mycket värre. Fick även en tillfällig insikt om att jag åkt ifrån mina älskade vänner i Adelaide och kände mig väldigt ensam.

Just nu är jag väldigt opeppad på det mesta....

–

Uppdatering

Sov väldigt dåligt natten som var. Är väldigt mycket folk på flygplatsen pga av alla inställda flyg. Fick ett sms king 03.00 om att mitt nyligen bokade flyg var iställt, vi skulle få mer information klockan 09.00.

Fick information om att vi skulle ringa flygbolagets kontor för att kunna boka om våra biljetter. När jag suttit i telefonkö i 50 minuter informerade kvinnan bredvid mig om att hon suttit i kö i fyra timmar. Då lade jag på.

Fösökte kika om jag kunde boka biljetter online och konstaterade att det var fullbokat enda fram till torsdag hos alla flygbolag, bortsett från quantas som kunde ta mig till Cairns imorgon för den nätta summan av 9000 kronor.

I desperation köpte jag en bussbiljett till Sydney (vilken jag ska vara väldigt glad att jag fick. Kvinnan som satt på datorn bredvid mig och försökte boka var inte lika kvick som jag, så innan hon kommit till sista sidan var det slutsålt. Fick tag på en biljett Sydney – Carins imorgon kl 14.00, så jag bli bara cirka två dygn försenad till Cairns, förutsatt att det flyget går som det ska.

Ligger ute med en hel del pengar som flygbolagen ska betala tillbaka. Blev en hel del dyrare än väntat i och med denna omväg, men hoppas på det bästa...

Nu ska jag försöka göra klart min essä och sedan se om jag kan somna en liten stund. Är helt utmattad men kan ändå inte få någon ro i kroppen.

---

Så, framme i Melbourne. Bussresan har gått hur bra som helst, jag har utmattad sovit större delen av resan. Är dock fortfarande jättetrött. Sista natten innan jag skulle åka blev det väldigt lite sömn, följd av ännu mindre sömn av mycket låg kvalitet på flygplatsen. Känns som jag har lite av en sömnskuld.

Än så länge är inga flyg inställda, så jag håller tummarna. Sitter och äter den godaste paj jag någonsin ätit (kan ju även vara så att jag är otroligt hungrig och skulle kunna äta vad som helst.)
När jag vaknade imorse hade jag ont i tänderna, så jag misstänker att jag sovit med spända käkar.

Gaah, är nervös för att planet inte ska gå av någon anledning...

Vet inte hur jag ska göra med min planerade barriärrevstrip. Nu har jag ju färre dagar än väntat i Carins, så kanske borde jag göra det imorgon trots allt. Vill bara inte vara trött när jag är och dyker, och det känns som om jag skulle behöva vila upp min en dag till. Men frågan är ju om jag har tid med det. Ska tänka lite på det under dagen och se om jag kan sova på Cairnsflyget.

Är lite för utmattad för att fatta hur grymt kul Cairns kommer bli!

Och jag saknar mina 903ers.

Susanne har just åkt härifrån. Hon kom hit i fredags och har under de senaste dagarna fått testa såväl Vego and Lovin'it (uppskattat) till pie-floater (kanske något mindre uppskattat...). Hon har även fått träffa mina vänner här i Adelaide, kikat på Australian Wine Center och chillat i allmänhet. Jag känner tyvärr att jag varit en dålig värdinna eftersom jag har haft så fullt upp denna vecka. Har en stor essä som ska lämnas in i veckan, och eftersom jag har varit ute och rest hela tiden så har jag inte kunna ha den framförhållning jag vanligtvis har... Men jag hoppas att hon haft det bra i alla fall.

Så. Sista veckan i Adelaide. Jag har fram till nu inte haft så mycket panik över att jag ska lämna stället. Jag har liksom alltid varit inställd på att detta varit en period i mitt liv, en termin som ska ta slut och innebär att jag vänder hemöver igen. Min vän Will frågade för ett par dagar sedan hur jag kände inför att lämna Adelaide, och jag svarade ärligt att det kändes okej.

Nu känner det inte lika okej längre. Eftersom Taylor och Johannes båda åker iväg över helgen så är imorgon sista gången jag kommer att träffa dem i Adelaide. Bara en dag kvar med mina mest älskade pojkar. Man kan ju bli gråtfärdig för mindre. Hur fasiken ska jag palla att säga hejdå till dem?

Lördag är sista dagen här. Åker väldigt tidigt söndag morgon, så då blir det inte mycket gjort. Försökte klura ut vad jag ville göra sista dagen i Adelaide, och insåg att alla tänkbara scenarion inkluderade Lucas, så jag har paxat honom för lördagen. Lutar mot Cleland Wildlife Park, något vi pratat om att göra länge.

Även om det känns väldigt tråkigt att åka härifrån så är jag ändå peppad på att resa. Cairns! Barriärrevet! Optimistiska tankar.

<3 Johannes, Lucas, Taylor.

Glest mellan uppdateringarna. Känns som om jag knappt hinner landa i Adelaide.

Först, Melbourne. Som sagt, senast jag var där var bara en blixtvisit och jag kände att jag ville tillbaka. Eftersom jag bestämde med så kort varsel, och dessutom hade ganska ont om tid för avresa (ville vara i Melbourne före kl 12.00 lördag, men kunde inte åka före kl 19.00 fredag) så blev det buss. 10.5 h på en buss kan låta plågsamt, men det gick hur bra som helst...

Kom fram till Melbourne, orienterade mig litegrann innan jag åkte hem till Will för det som eventuellt skulle vara sista dagen i livet. (vet inte hur uppmärksammat det varit i Sverige, men en gammal amerikan förutspådde 21 maj 2011 som dagen då Jesus skulle komma tillbaka.... Detta hade han räknat ut med hjälp av Bibeln och matematik. Vi har gjort narr av honom en del här i Australien)

Åt frukost vid vattnet och gick sedan till ACMI, Australian Centre for Moving Images. Kikade på utställningarna ett par timmar. Jag gjorde dessutom min alldeles egna matrix-video. Se länk nedan.

Lagade middag hemma hos Will. Kängurustek! Det håller på bli australiensare av mig.

Dagen därpå skulle jag träffa min vän Amelie, men de planerna blev inställda. Men istället för att deppa ihop så åkte jag ned på stan, köpte en bok jag velat läsa under en längre tid och satte mig utanför St Pauls Cathedral och började läsa. En tjej kommer upp till mig och kommenterar mina örhängen och frågar om hon får ta ett kort på dem. Vi börjar prata, och hon frågar vad jag gör i Melbourne. Jag berättar att jag hälsar på vänner, men att dagens planer blivit inställda och att jag därför bara tänkte chilla i solen och läsa min bok. Hon skulle möta en vän på Collins Street och tyckte att jag skulle följa dem och dricka kaffe. Sagt och gjort, där befann jag mig på ett café med två trevliga människor, och fördrev ett par timmar. När de gick stannade jag kvar och plockade upp min bok. En halvtimme senare kommer en annan tjej och frågar om det är okej om hon slår sig ned (fullt på cafét, och jag har de bekvämaste stolarna) Vi börjar prata (hon avgudar också mina örhängen) och innan jag vet ordet av det har hon bjudit in mig på middag på hennes hostel! :)

På måndagen träffade jag Amelie, promenerade runt i Melbourne innan jag åkte och träffade Julie för middag och film. Flög hem dagen därpå (med ett plan som var ett par timmar försenat.)

Fredag morgon mötte jag upp Gabbi och åkte iväg till Perth.Oväntat lång flygtid, men staden är ju känd som ”world's moste remote city”, så självklart var det nämare tre timmars flygtid. Kom fram, promenerade runt lite i staden innan vi checkade in på vårt hostel.

På lördagen åkte vi till stranden (för i Perth är det minnsann varmt nog att hänga på stranden.)

På söndagen åkte vi till Fremantle, en liten stad/större by vid havet. Shoppade lite på marknaden, strosade runt i staden och i hamnen. Njöt av en väldigt god pizza ppå en mysig restaurang innan vi åkte tillbaka till Perth.

På måndagen åkte vi på en tour till Margaret River. Frukost vid den länsta piren i södra hemisfären (ehh, de var mäkta stolta över detta. 2 km är långt, men... inte så coolt) Den nästintill klassiska vinprovningen hölls på Watershed. Mestadels vita viner, som jag passade vidare till Gabrielle. Mammoth Cave efteråt, sedan åkte vi hemöver igen efter middag på ett femstjärnigt hotell (inte alltför imponerad.)

http://www.acmi.net.au/timeslice/Timeslice.htm?file=ts-20110521-79c1d700424009748bae6e5bfd5c3326.flv

http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150188025646367.304418.717246366&l=2732f5b129

Tre dagars vandringstur.

Så var det dags för etapp två i min Introduction to Outdoor Leadership-kurs: En tredagars hikingtur i Flinders Ranges, ett bergsområde (hrmpf, Australiensarna och deras definition av berg) cirka 4 timmar norr om Adelaide.

Mötte upp min hiking-grupp på Magill Campus, packade den utrustning vi tyckte oss behöva och gav oss av. Efter cirka fyra timmar på motorvägen var vi framme vid vår startpunkt, Mambray Creek, som ligger i närheten av Mount Remarkable.

På ett sätt var den här resan lättare, eftersom jag kände mig mer beredd på vad som skulle hända (då jag redan varit på kajakturen) men samtidigt har den här gruppen inte alls träffats lika mycket som min kajakgrupp, så jag kände att jag inte hade koll på de andra deltagarna på samma sätt som förra gången. Men det var verkligen en helt fantastisk grupp, kul hur man kan komma så nära varandra över så kort tid.

Första dagen var inga problem, vi hikade cirka 13 kilometer längs olika tracks, så det var inga problem. Valde att gå till en annan campingsite än den vi planerat då det visade sig att en skoklass skulle campa på samma ställe... Och vi var inte peppade på att hänga med massa 12åringar.

Reste våra tält, lagade middag och chillade. Lekte lite lekar och klurade på gåtor innan vi gick och la oss vid 21.30.

Dagen därpå var det dags för den stora prövningen: off track. Vi började med att promenera i en ganska bred... creek... (vi kan ju konstatera att mitt svenska vokabulär tycks krympa mer och mer. )
Vi vek dock av västerut för att hika längs en mindre creek... Och vi visste att det skulle bli tufft. Men det var väldig tufft. Det tog oss 6.5 h att ta oss cirka 4 kilometer. Det var en del klättrande över klippor (ryggsäck av), krypa under träd, slå sig genom buskar osv.

Lisa skadade tyvärr sin fotled ett par dagar innan vi skulle hika, och den här delen av resan var inte särskilt snäll mot hennes arma fotled. Så för att underlätta för henne delade vi upp hennes packning mellan oss, vilket trots att det gjorde min redan tunga ryggsäck tyngre, gjorde att resten av off track-delen kändes lättare, för vi kändes verkligen som en grupp som gjorde saker tillsammans.

Kväll nummer två spenderade vi med ungefär samma saker som första kvällen, bortsett från att vi utmattade gick och la oss tidigt, kring kl 20.15... : P

Vaknade tidigt imorse och packade ihop tälten innan vi hikade de sista 11 kilometrarna tillbaka till Mambray Creek där vi lämnat bussen.

Kan konstatera att mina fötter är lite ömma, men jag har klarat mig från skavsår (så gott som i alla fall) Jag har blåmärken på höfterna efter att burit en väldigt tung ryggsäck cirka 3.5 mil, men är väldigt, väldigt nöjd med resan. Fick se flera emuer, vilket jag hoppades på att få göra. Fick dessutom lära känna riktigt trevliga aussies och utforska nya miljöer, så det är med ett leende på läpparna jag utmattad somnar... nu...

Bilder; http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150177966031367.301541.717246366&l=28a7e8394b

Bokade biljetter för att lämna Adelaide häromdagen Flyger härifrån tidigt på morgonen den 12e juni. Åker upp till Cairns, stannar där ett par dagar ochh kikat på barriärrevet litegrann och rullar sedan vidare söderut innan jag flyger hem till Sverige den 27 juni.

Mindre än en månad kvar innan jag åker. Om mindre än en månad åker jag ifrån Adelaide och livet jag skapat och levt här. Är redan nu införstådd i det faktum att jag kommer att gråta ihjäl mig själv när jag ska säga hejdå till mina pojkar.

Det är som en så surrealistisk grej att man är här ett par månader, träffar fantastiska människor, skaffar sig nya vanor. Sen rycks man bara bort ifrån det. Som om det aldrig existerat.

Vad gör man med sin sista månad i Adelaide? Jag tycks tillbringa min sista månad utanför Adelaide. Tre dagars vandringstur, en dag i Adelaide, fyra dagar i Melbourne, två dagar i Adelaide, fyra dagar i Perth, tillbaka till Adelaide.

Det här med Melbourne bestämdes hastigt och lustigt. Senast jag var där hade jag praktiskt taget bara en dag i Melbourne, och det kändes som alldeles för lite för att hinna se staden, och jag lovade Will att jag skulle komma och hälsa på honom i Melbourne innan jag lämnade Australien. Så två flugor i en smäll.

Perth är en annan historia. Gabrielle frågade mig för ett par veckor sedan ifall jag var peppad på att åka till Perth. Impulsiv som jag är (eller i alla fall försöker låtsas att jag är) så tackade jag ja, fast jag och Gabi aldrig har umgåtts utanför Universitetet. Men hon verkar vara en riktigt trevlig tjej så jag är inte det minsta orolig. Det kommer att bli en grym resa! :D

Har just kommit hem från en fantastisk kväll. Susanne styrde upp en tapaskväll på Casablabla, och vi fick alla instruktionen ”suit up!”. Sagt och gjort, klackar och finkläder på! Efter en fantastisk god middag med tomfoolery wine vandrade vi hem mot UV apartments. Vad ska 10 uppklädda utbytestudenter hitta på en fredagkväll i en miljon-stad? Med en en tiovåningarsbyggnad att tillgå finns det bara ett alternativ: Kull! Springa upp och ned för trappor, lura folk genom att skicka en tom hiss till ett våningsplan, gömma sig bakom dörrar och smyga förbi övervakningskameror är roligare än de flesta anar.

Senaste veckan har jag varit allt utom produktiv. Skrev tenta i onsdags, och torsdag-fredag gick mest åt till att göra ingenting. Det uppkommande veckorna kommer dock att bli allt annat än lugna.

Förra helgen åkte jag, Kori och Taylor till en wildlife park i krokarna kring Adelaide Hills. Kul att komma utanför staden litegrann och kika på lite djur. Min första tama känguru! Vet inte om det är bra eller dåligt, men kul att hitta en som är villig att posera på bilder.

Jag och Lucas slår som vanligt våra kloka huvuden ihop. Resultatet blir en Easter Egg hunt!
Vi tilbringade en kväll med att klura på ledtrådar (i klassiskt en ledtråd som leder till en ledtråd som leder till en ny ledtråk-maner) och planterade ledtrådar över Adelaides CBD. 15Talet entusisastiska vänner dök upp och delades in i två lag. Varje lag fick en första ledtråd och innan vi visste ordet av det kutade mitt lag nedför trapporna från våning 9 och ut på gatorna i Adelaide. Både jag och Lucas var imponerade av entusismen och tävlingsinstikten hos våra vänner, för det var äkta sprinter där mellan ledtrådarna. Vilket lag som vann i slutändan är lite oklart men vi belönades alla med chokladägg – vilket är själva meningen med en easter egg hunt.

Jag och Lucas har pratat om att gå och se Wicked, och efter lite research från Lucas sida gick vi till Adelaide festival Centre i söndags och la våra namn i en tombola. 2.5 timmar innan showen lottar de nämligen ut möjligheten att få köpa biljetter för 35 dollar, alltså dryga 200 pix. Ett av de första namnen som drogs upp ur lådan var Lucas... Och sedan mitt namn därefter. Så det blev biljetter till oss.

Jag kan ärligt säga att det är det mäktigaste jag sett. Det finns inga ord för att beskriva hur grymt bra det var. Scendekoren, danserna, MUSIKEN! Jag och Lucas har redan bestämt oss för att gå igen...

vi har inga ugnar här i lägenheterna, så jag och lucas kläckte den fantastiska idén att baka kakdeg. Lucas mamma mailade ett fantastiskt kakrecept från Kanada, som vi sedan avnjöt framför en av världens bästa filmer: Love Actually. Jag älskar den filmen!

På kvällen var det white tshirt pubcrawl. Iklädda vita tshirts och beväpnade med tuschpennor var vi redo att skriva/rita på varandras tshirts. Jag ser fram emot att beundra min tshirt. :)

Bilder till förra inlägget:
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150159588566367.296267.717246366&l=f35c5d4275

Igår kände jag mig ensam. För första gången sedan jag lämnade Sverige för två månader sedan. Det är väldigt många dagar som passerat utan att jag behövt känna mig ensam. Men nu, när alla mina vänner är ute och reser runt under påsklovet, så kände jag mig ensam.

Jag hade väl bara ett behov av umgänge igår. En dag av ensamhet brukar jag lätt kunna hantera – till och med njuta av. Men det var någonting med gårdagen som fick mig att känna mig ensam under eftermiddagen. Satt bara i lägenheten och läste mina artiklar. Vanligtvis brukar jag kunna jaga bort ensamhetskänslan genom att aktivt göra något. Ta en promenad, laga mat eller något annat aktivt. Men igår regerade känslan av ensamhet min eftermiddag, jag orkade inte ens ta tag i att göra något.

Det är lättare att vara ensam på kvällen. Vet inte varför, men när kvällen kom kändes det lättare. Idag är känslan som bortblåst, och jag betvivlar att den kommer att komma tillbaka. Idag blir en bra dag!